*Titel här*

Kämpa på Martin, som du alltid har gjort.


Haha. Fy fan. Det där blir roligare för varje gång folk skriver det.

Ja, jag trodde på det en gång i tiden. Att nånting skulle hända, att sjukdomen skulle släppa, att tiden verkligen läker alla sår. Men det sinnestillstånd jag befinner mig i är inget brutet ben eller brustet hjärta.

Nej, jag tror inte på det längre.

Så jävla naiv förblir man bara inte.

För tiden går, man prövar allt för att ta sig ur sin depression, men ingenting hjälper. Tankar och känslor utvecklas. Känslor blir tankar, tankar blir känslor. En självmordstanke övergår i en dödslängtan. Man kan helt plötsligt inte beskriva den längre, för helt plötsligt är det en känsla, inte ett kallt övervägande.

Skriva skriva skriva

Jag nedlåter mig inte till det här jag heller, Emilia.

I'll say it proudly.

I fucking failed. That pretty much seems to be the main thing that i do nowadays.

Du failar så JÄVLA hårt!

It's allright i suppose. But i'll be damned if this manner of failure don't keep you some kind of company.



Red red wine


tuck me in


and be my breakfast