Livet tar inga fångar, sötnos. Inte en enda.

Göh. Blogga. Det blir aldrig som man vill.



Regel 34. Det finns porr om det. Inga undantag. Inte ens för mig och Åkesson. ^^



Vi sa ingenting för vi trodde du skulle bli ledsen! Hihi!

Jag skulle just vända mig om och gå därifrån. Jag var trött på det där, hela den där sagan, hur den förföljer mig. Men dom utmanade mig.

Som jag skrev i ett av mina förra inlägg, så har jag gått i baklås. Så jag var bara tyst, alldeles för tyst. Det bara blir så.

Sen drog vi runt ett tag och jag stack hem. Skrev en massa, och mycket riktigt, jag tog bort det nästa morgon. Det blir så nästan varje gång jag bloggar. Alla gnäller för att jag inte skriver tillräckligt ofta. Men när jag faktiskt gör det så tar jag ingen som helst hänsyn till att folk faktiskt läser. Det blir en massa tjafs som ingen borde se, och jag tar bort det ungefär en kvart senare. Helt jävla värdelöst.

Men den här gången hann någon läsa. Emma av alla människor.

Och du berättade nästan allt den här gången. Jag har alltid misstänkt att du varit med om något liknande. Men inte att dina erfarenheter och känslor skulle vara nästintill identiska med mina.

Det är precis som du sa, man har förbannat svårt att ge sig ut på några som helst känslomässiga vatten, för tänk om man sjunker igen?

Jag överlever av en enda anledning, sötnos. För att jag aldrig fäster mig vid någonting. Jag uppskattar inga stunder fullt ut, jag går aldrig in för vänskaper jag gärna skulle utforskat så mycket längre. Ronin, för det är så jag klarar mig. Eftersom dom sa åt mig att "klara mig på nått sätt".

Men det är bäst så. För då behöver jag inte sakna dig eller plågas av minnet efter stunden med dig.

Jag har läst dina dagboksinlägg, jag vet vad du känner. Men du kan inte lita på mig.

För vad gör du när jag gör som strykarkatter gör och går härifrån?

Så nej, lita inte på mig. Stötta dig inte på mig. Men glädjs åt att någon faktiskt vandrar samma väg som du. Vi kan gå tillsammans, men jag kan inte hjälpa dig upp om du ramlar. För som du sa, i slutändan är det upp till dig. Dig och ingen annan, lilla ängel.

Jag tror på dig, Emma. ^^



Okej, dags att lista veckans weedklichéer från Stordals håll. Rökte en joint i plugget under onsdagens lunchrast. Det hamnar ganska högt upp på listan över saker som gör livet najs. Kort sagt, en jävlig morgon är inte jävlig längre.

Men nog om det.


Mindrape.