Men ibland är goda avsikter allt man har.

Livet är ett ständigt sökande efter ett svar på en fråga du inte kan formulera.

Man söker svaret i dom allra underligaste ställen. Längst ned i en flaska, i stridens hetta, natthimmlen i en stad du aldrig varit i förr, hos en flicka, en till flicka, en pojke, och hos en klok gammal tant.

Man kan aldrig förbättra sin situation om man inte ens försöker att göra nånting åt den. Det är precis därför jag inte synts till så mycket. Vem vet, någon kanske har letat efter mig. Men nu är det så att jag inte bara sitter i ett hörn och avskyr världen längre, så man hittar inte mycket om man letar där.

Det blev ett kärlekskalas till i torsdags. Med massor av extas, "joints", lajvare, korkade bilder, Loke, FOB och streaking! Det blev en rolig kväll helt enkelt, även om jag egentligen inte är så förtjust i sanslöst drickande. Det känns tomt på något rubbat sätt. Jag tänker väl bara för mycket som vanligt.

Och alla tre Martinar gick ut för att snacka kärlek, relationer och känslor. Jag fann det hela lite komiskt hur ingen av oss kan prata om sånt utan att vara ordentligt berusade. En vill bara glömma, en är för blyg, och en gav upp på sånt för längesedan.

På kalaset träffade jag en tös som kramas förbannat bra. Det var bra. Jag behövde bli kramad.

Igår lyckades jag med det klassiska konststycket att bli förbannat stenad och missa något jag hade planerat. Yeah, vilken jävla kliché. Idag hade jag åtminstone inga tider att passa, så det gick fett mycket bättre. Mys. ^^

Det känns förjävligt att erkänna att dom ens existerade, men mina självmordstankar försvann för ett tag sedan. Det är så sjukt skönt att inte ha dom som konstant gör sig påminda.



Ulf dog nästan förra veckan. Så jag har varit ganska allmänt morbid. Det är väl mest därför jag hållit mig från att blogga. Ingen vill läsa en tonårings tankar kring döden, sånt är bara fånigt. Men jag kan säga så mycket som att det fick mig att tänka efter. Det är så lätt hänt. Och det påverkar så många fler än bara den avlidne. Just like a match you strike to incinerate the lives of everyone you know.

And whats the worst you take, from every heart you break?

Emma har börjat prata med mig igen. Det är mysigt. Jag tycker verkligen om henne.
Det kom ett sms igår. Jag drog upp mobilen och läste det. Jag kunde inte hjälpa att stanna mitt i gatan när jag helt plötsligt insåg en sak. En liten röst som sa till mig "Martin, du betyder någonting för den här flickan.".

And i love you in the same way, angel. Trots att jag aldrig kommer förstå varför. Du har väl bara ett så otroligt stort hjärta. Tillochmed skräp som jag får plats där.


Nej, nu får det fan vara nog. Jag har inte ens tid att skriva nånting bra, det får helt enkelt duga.



Vägen utanför mitt hus är asfalterad med goda avsikter.